Första dagen i Panagsama Beach ägnades åt att införskaffa diverse överlevnadsatteraljer exempelvis ägg, disksvampar, vatten, badkläder, solglasögon etc. Vi lyckades även klämma in en liten snorkeltur fram mot kvällen och överraskades av en stor sköldpadda som vi (mest jag) följde efter (eller snarare förföljde) tills den toktröttnade på att ha oss i hälarna och dök ner till revet dit vi inte kunde följa efter med våra snorklar. Sneaky bastard!
Dag två lyckades vi få till resans första dyk! Vi dök på dykcentrets husrev och såg bland annat sköldpadda, mantis shrimp, pipe fish och ett sardinstim. Som en hjälte höll jag på att glömma säkerhetsstoppet, men lyckades undkomma denna fadäs genom att helt enkelt fejka att jag hade stenkoll och hela tiden hade tänkt göra säkerhetsstoppet, men att jag bara skulle kolla en sak på tremetersplatån först… Med fejkad värdighet simmade jag ner till Mattias som, precis som vanligt, givetvis hade koll på läget på riktigt. När vi kom upp från dyket möttes vi av total främling som ville veta hur mycket luft vi hade kvar i flaskorna. Som de samarbetsvilliga svenskar vi är delgav vi självfallet denna information. Det visade sig att det var dags för mitt första kursmoment och att killen var en instruktör från ett annat dykcenter som skulle hjälpa till och övervaka. Jag och två andra DMTs (Divemaster trainees) fick roa oss med att göra den så kallade ”Rescue-7:an” (vilken många anser vara en mardrömsövning). I korta drag innebär Rescue-7:an att man övar på att rädda en medvetslös dykare som inte andas och befinner sig på ytan. Detta går till såhär: Man simmar fram till den medvetslösa dykaren (offret) och försöka ta kontakt genom tal, ljud och handsignaler. Personen, som ligger med ansiktet ner i vattnet, reagerar inte på detta. Man ska då vända på personen, ta av både sin egen och personens mask och snorkel (och ta ut eventuell regg ur munnen) och lyssna efter personens andning. När man märker att personen inte andas ska man larma, skapa positiv flytkraft för både sig själv och personen (genom att dumpa vikter och fylla dykvästarna med luft). Man ska sen göra två inblås (mun mot mun-metoden) i vattnet och ett nytt inblås var femte sekund (både med och utan pocketmask) samtidigt som man bogsera dykaren mot land och tar av sig själv och offret dykpaketen (för att det sen ska bli lättare att få upp personen på land). Lätt som en plätt! Eller hur? De flesta jag har pratat med avskyr den här övningen, men jag tycker att den är vansinnigt kul. Det är utmanande på riktigt! Saker ska inte vara för lätta, då blir livet vansinnigt trist! Jag är väldigt peppad på min Divemaster-kurs och allt vad den innebär (bortsett från navigationen givetvis). Jag ser väldigt mycket fram mot att komma igång med kurser och få hjälpa till med riktiga elever.